Gysmen Hill

Gysmen Hill är nog det äldsta GYS-arrangemanget av festkaraktär. Det tillkom för att väcka de slumrande seglarandarna efter vintersäsongens landbundenhet. Första lördagen i maj är för tidigt att segla rustningsintensiva äldre yachter, men man kan oftast vistas ute i det fria och Djurgården är trots allt en ö. . .

            Den valda platsen ligger naturskönt och lagom nära kommunala färdmedel och C.M. Bellman. Klubben står för sill, öl och annat tilltugg. Första gången var sju tappra församlade men deltagarantalet har vuxit till runt ett fyrtiotal igenom åren. Det är färre när det snöar men festen ställs aldrig in. Det har hänt att den flyttats inomhus då det varit alltför bistert, som t.ex. den gången snöhinder tvang gästerna att inta avecen stående och ordföranden blåste omkull.

            Familjekaraktären är stark och klubbmästaren var nära att bli lynchad den gången han glömde karamellerna till barnen.

            Vidare bjuder traditionen att man bör vara utklädd. På den tiden det ofta seglades och badades i frack var klädseln mer given, men nu finns hela skalan från husaruniform till improviserad beduin eller vanlig fritidsplast.

            Att ta sig dit på ett originellt sätt är även hedrande. Vi har under åren noterat diverse hästar, höghjulingar, veteranbilar, motorcyklar m.m. Mest effektfulla entrén utfördes av medlemmarna Engwall och Mellberg (showparet Lasse o. Lasse): Sirener hördes på avstånd i den vackre majmorgonen. De kom närmare och dränkte fågelsången. Vadan? Hade månne någon kverulantisk morgonvandrare klagat över rusdrycksförtäring på allmän plats? De närvarande kastade oroliga blickar kring sig, började fumla med pluntor och glas under det att de mumlande reste sig. Jo, det var sant! Där kom polisbilen i full fart med blåljusen på och bromsade in nere på vägen. Böter! Vanära! Hela Djurgården höll andan och det var totalt tyst då bildörrarna öppnades. Ut kastade sig inte kravallpolisen utan Lassarna, glada, i frack med gitarrer och klirrande påsar i händerna. Efter en hänförd sekund brast jublet loss och ordningsmakten steg åtskilliga grader i aktning. (För att inte tala om Lassarna förstås.)